Så här berättade jag för familj, vänner och bekanta

Jag har ett stort behov av närhet och är van vid att prata om precis allt, även det jobbiga. Så att jag skulle vara öppen med min diagnos för familj, vänner och bekanta var en självklarhet för mig. Endast någon vecka efter beskedet kontaktade jag alla personer som betyder något för mig via ett sms och berättade om min diagnos och jag fick så många kärleksfulla svar.

Det ger mig ett lugn att veta att folk runtomkring mig vet varför jag exempelvis tappar orden ibland. Alzheimer är tyvärr en väldigt stigmatiserad sjukdom, men jag kan inte hjälpa att jag har fått den. Det är inte en sjukdom som varken jag, eller någon annan, ska skämmas över att få.
Lisa, 68 år