Så här var närmaste tiden efter diagnosen

"De första veckorna var hemska. Min man var inte med vid mötet när jag fick min diagnos, vilket vi ångrar i efterhand. Det var förfärligt att sitta ensam hos läkaren och ta emot en mängd information både om vad som händer i hjärnan vid Alzheimer, och vilka följder det ger. Materialet signalerade bland annat att jag hade 7 år kvar att leva och att jag skulle komma tillbaka om ett år för att göra ett körkortstest. Att få själva beskedet var fruktansvärt, men väl hemma började saker och ting klarna.

Min man och jag bestämde oss för att skriva ett eget recept till mig. Det här receptet innebar att jag/vi först skulle ta oss tid för att älta och gråta över det som skett. Men sedan acceptera det och göra allt vi kan för att maximera de här åren. Uttrycket att leva ”här och nu” fick en bokstavlig och ny innebörd.”

Susanne, 62 år.